Emzzie^^

Jag har äntligen kommit ut från psyket efter 10år och nu undrar du säkert hur jag hamnade på psyket. Det ska jag berätta. Allt började med en helt vanlig kväll med tjejerna men det slutade inte som alla andra filmkvällar. Vi tittade på film som vanligt men när dem skulle hem började jag och en av mina kompisar bråka om en sjal. Vi stod och drog i sjalen när jag släppte den och såg hur min kompis trillade ut på vägen och innan jag hann få tag i henne så kom det en lastbil och hon var borta för alltid.  Jag hann inte ens ta farväl det sista jag sa till henne var att vår vänskap inte skulle förstöras pågrund av en sjal och nu är hon borta för alltid. Jag fick en sådan chock av att min kompis trillat farmför bilen så jag tog min mobil och ringde sjukhuset som kom för att hämta kroppen. Min pappa körde hem dem andra och jag gick in och försökte sova men det ända jag såg när jag blundade var hennes döda kropp ligga på vägen. Sen tänkte jag på att jag skulle åka in för att ha mördat min kompis. Så jag hoppade ut genom fönstret och sprang ut i regnet. Jag kände det kalla regnet mot mina nakna armar. Jag kände hur mitt vita bomulls nattlinne blev blötare och blötare. Jag kände skulden för att min kompis var död. Jag hittade en gammal koja där jag satte mig och kände hur allt kom ikapp mej och jag kände hur tårarna brände innanför ögonlocken. Jag kände hur kylan försökte tränga sej in i min hud och hur skulden skrek i mitt öra att jag var tvungen att gå hem igen men samtidigt skrek en annan röst att det inte blir lättare av att gå hem igen. Nu satt jag där i kylan och tänkte på allt vi hade gjort tillsammans jag tänkte på alla gånger som jag legat i hennes knä och hon har klappat mej på huvudet och tröstat mej och sagt att allt kommer bli bra igen. Jag kunde nästan se henne sitta där bredvid mej och säga att det var inte mitt fel. Men jag visste att det var mitt fel så det sa jag rakt ut i luften och hoppades på att hon skulle höra mej sen la jag mej ner på den kalla marken och grät. Jag ville bara att allt skulle bli som för jag ville att det skulle vara hennes knä som jag låg i och inte den där jordhögen som jag låg på just nu. Jag ville att hon skulle sitta och viska små ord i mitt öra som skulle göra mej glad igen, jag ville att hon skulle sitta och klappa mej på huvudet. Jag tittade ut i den kalla skogen och ville bara att det skulle komma någon som kunde ta med mej hem igen. Så tillslut reste jag mej upp och gick med tunga steg hem. Men jag gick inte så långt innan jag kände skulden skölja över mej igen så jag la mej på marken och kollade upp mot himlen och kände regnet igen, som tårar som berättade för mej att min kompis var död. Innan jag visste ordet av det så hade jag somnat där på marken. På morgonen vaknade jag av att det åskade och jag tittade på mitt nattlinne som inte längre var vitt utan mer en grå-brun färg. Då kom jag att tänka på vad som hade hänt. Så det var inte bara en dröm som jag hade försökt lura i mej hela natten, det var verklighet. Jag reste mej än en gång och gick hem där jag blev bemöt med öppna armar av mina föräldrar som hade varit så oroliga för mej när dem hade märkt att jag inte va hemma längre. Jag sa inget till dem jag bara gick rakt förbi dem precis som om dem inte fanns. Mina föräldrar ropade efter mej när jag med trötta steg gick upp till mitt rum där jag packade ner lite av mina grejer och gick ner för trappan igen och sa:

•-          Kan ni köra mej till ett ställe?

•-          Klart vi kan hjärtat, svarade min mamma

•-          Men vart? Fortsatte min pappa

•-          Till polisen... svarade jag och gick ut och satte mej i bilen.

 Mina föräldrar stod som två frågetecknen och tittade efter mej, men sen gick pappa mot bilen och tittade in och sa:

•-          Men gumman du behöver inte åka till polisen.

Jag sa först inget utan tittade bara på honom sen efter en stund sa jag med tårarna i halsen:

•-          Ni sa att ni gjorde vad som helst för mej... och det jag vill nu är att ni ska ta mej till polisen så jag kan få mitt straff.

•-          Men hjärtat... började pappa innan han märkte att jag hade bestämt mej.

 Sen körde vi iväg mot polisen. Men hos polisen sa dem att jag inte var gammal nog att göra något sådant som att mörda någon så vi fick åka hem igen. Och så höll det på en hel vecka, vi åkte till polisen men blev hem skickade igen och jag blev bara knäppare och knäppare för varje dag så sista dagen innan jag åkte in på psyket satt jag med sjalen som vi hade bråkat om, den var täkt av blod, blod från min kompis. Dem försökte att ta den ifrån mej så att dem skulle kunna tvätta den men det gick inte att prata med mej eller ta sjalen ifrån mej så då sa mina föräldrar att dem var tvungna att lägga in mej på psyket. När vi kom till psyket visade en tant oss till mitt rum. Det var som en liten skrubb med en liten säng, ett skrivbord, en stol, en garderob och ett litet bord som skulle vara ett nattduksbord. Vägarna var av betong och målade i en tragisk grå färg sen var där även ett litet fönster som var så litet att det knappt kom in något ljus genom det. Dem sa till mamma och pappa att det nog bara skulle ta några månader innan jag var bra igen men när dem skulle komma och hämta hem mej några månader senare så var jag fortfarande inte bättre. Dem kom inte på ett år sen och under hela det året satt jag inne på mitt rum och ville inte äta så dem fick ge mej dropp. När jag hade suttit inne i 3år så vågade jag mej äntligen ut från mitt rum och började se mej omkring bland dem andra som låg inne. Där var allt från personer som satt och kramade gosedjur till folk som satt och försökte skjuta mej med plastgafflar. Jag lärde känna en tjej som hade hamnat där för att hon trodde att det var hon som hade gett sin mamma cancer. Men en morgon när jag vaknade och skulle gå och hämta henne så att vi kunde äta frukost tillsammans så var hon inte där så jag gick och frågade i receptionen vart hon tagit vägen så svarade dem inte utan sa bara till en tjej som jobbade där att hon skulle gå en runda med mej. Jag fattade ingenting men gick ändå med tjejen, hon berättade att dem hade kommit in på min nya kompis rum och hittat henne död. Hon hade tagit livet av sej med hjälp av lakanen. Hon hade dragit en smal remsa som hon hade strypt sej med. När hon berättade det kom jag och tänka på kvällen min kompis hade trillat framför bilen. Så när vi kom tillbaka till mitt rum så satte jag mej i hörnet bredvid skrivbordet, tog fram sjalen som jag haft i en låda bakom skrivbordet och började gunga fram och tillbaka igen. Ingen förstod vad som hade hänt för jag hade ju varit så glad bara några timmar tidigare. Den här gången blev jag så deprimerad att dem inte ens klarade av att få ut min arm så att dem kunde sätta dit droppen. En dag kom det in en liten autentisk pojke som försökte att prata med mej men han fick inte fram orden. Jag försökte att krama honom men då blev han livrädd och bara skakade. Så vi satt helt tysta och bara tittade när han plötsligt sa:

•-          Dem pratar om dej

•-          Vilka? Frågade jag

•-          Dem, svarade han bara

•-          Vilka dem? Frågade jag snällt

•-          Dem, svarade han bara igen

•-          Dem andra barnen? Försökte jag

•-          Nej, svarade han

•-          Men vilka? Frågade jag än en gång

•-          Dem, svarade han bara igen

•-          Dem vuxna? Frågade jag

•-          Ja, svarade han

•-          Vad pratar dem om? Frågade jag

•-          Dej, svarade han

•-          Ja, men vad säger dem om mej? Frågade jag

•-          Dem pratar, svarade han

•-          Ja, men om vad? Frågade jag

•-          Dej, svarade han bara igen

•-          Ja, det har jag förstår jag men vad säger dem om mej? Frågade jag

•-          10år, svarade han

•-          10år vadå? Frågade jag

•-          Dem säger det, svarade han

•-          Menar du att jag ska sitta här 10år? Frågade jag

•-          Ja, svarade han

(jag vet att allt är i ett stycke nu men det fixar jag sen när jag är klar med hela^^ finns det något jag kan ändra på än så länge??)

gick upp kl 8 imorse *suck* för jag trodde jag skulle vara hos doktorn kl 9 men tydligen inte:O så jag körde hem till farfar och såg till att han åt lite:P han är nämligen sjuk:( sen när jag hade varit där några timmar stack jag till carro och lelle^^ vi stack och åt glass sen åkte vi hem till emma för hon fyller år :D när vi kom hem till emma satt vi och myste med bebisarna:D sen kom resten av gästerna och då åt vi lite sen pratade vi och åt lite tårta med hello kitty huvud på XD sen spelade vi guitar hero^^ eller dem spelade och jag tittade XD men sen var jag tvungen att sticka hem så då stack carro och lelle oxå hem:P jag hann typ precis hem jag hade typ 2minuter till godo XD så nu sitter jag bara och myser^^ godnatt<33

dagens kommentar: grattis emma^^ (det var inte roligt men jag var bara tvungen att säga grattis igen^^)


emma<33 (jag vet att emma kommer döda mej för det här)

carro som halv "emo"^^


carro som decora^^ och dagens kommentar (glömde skriva den innan^^) "jag vill inte ha plåster på näsan" XD

våra fina kakor^^


sen badade vi^^

Idag ska jag va med Carro, Lelle och Emma^^ men vi vet inte vad vi ska hitta på XD men det blir säkert bra^^ det är alltid lika roligt att vara med dem så det fixar´sej alltid^^